Det var dags för en andhämtningspaus, dags att bryta sig loss från en civilisation på väg mot den dystraste dystopi. Vi byggde en farkost av skrot. Av det som redan förbrukats, dumpats och glömts bort. På det viset uppstod Strömming, ett resultat av bondförnuft och skaparglädje. En katamaran med vilken vi tog oss ut i det öppna landskapet – ut på havet, där vinden rufsar om håret efter eget behag och där fastlandets logik smakar gatudamm.
”Där är Östersjön – vi är en del av ett sånt där större system.”
− Ilppo Vuorinen
Till slut rinner också den tröttaste flod ut i havet, bärande på vårt avfall, vår europeiska civilisation, våra politiska system och vår kultur, som inte verkar kunna anlägga ett enda konstruktivt perspektiv på hur vi kan leva i harmoni med den natur vi obestridligen är beroende av.
”Man tycks tro att allt ska fixa sig med hjälp av vetenskap och mera forskning, men jag efterlyser mer prov på handling.”
− Tere Vadén
Man har de senaste åren börjat prata allt mer om miljön. Från den yttre skärgården betraktat kan pratet liknas vid flugsurr. Det är ingen idé att endast ta tag i enstaka miljöproblem, t.ex. blågröna alger eller dioxinhalten i strömming, om vi inte samtidigt mer djuplodande begrundar den förlorade kontakten med naturen.
”För egen del har jag kommit fram till att det inte finns några som helst tvivel om vad en stat är: något ruttet från början till slut.”
− Lotta Tenhunen
Om vi har för avsikt att återerövra livet från kapitalisterna, måste vi göra det med egna händer och fötter.
Tänkare från vitt skilda områden anslöt sig till Strömmings besättning under seglatserna i Åbolands skärgård. Den utställning som nu visas samlar erfarenheterna från utfärderna och ger en inblick i de diskussioner som uppstod.
I den stora containern visas fotografier och ett långt videoverk. I den lilla containern finns ett lyssningsrum med diabilder från seglatserna och en ljudinstallation.
Ett stort tack till alla er som var med på Strömming!
