Liisa Hietanen
Mina arbeten får sin karaktär av de små snedvridningarna och förändringarna som materialet ger. Mitt verk visar realistiskt saker och ting utan att lyckas helt och hållet. Därför är det intressant att göra dem. Utgångspunkten för arbetet som heter Vapaa (Fri) är ett rum, som ändrar vår uppfattning, från en bekant rumslig upplevelse till något annorlunda.
Relationen mellan storleken på en ögla och hela verket är viktigt både för mitt uttryck och meningen med verket. Tekniken ger innebörd åt arbetet. Att sy och virka är inte neutrala metoder. Värdesättandet av arbetet, kravet på effektivitet och snabbhet, slit-och-släng-principen samt det lätta i konsumerandet ställs bredvid långsamheten och mjukheten i de virkade bruksföremålen.
På grund av betydelserna som ges utifrån tekniken är virkandet och syendet helt enkelt bra sätt att göra tredimensionell form. Jag använder inga mönster och bygger inga gjutformer. Jag tycker om, att arbetet formas med små gester och det, att verket kan vara nästa utan gräns. Mest gillar jag mellanresultaten, när jag får en del helt och hållet färdig.
Pasi Mälkiä
Vad tänkte du när du blev inbjuden att delta i Wäinö! utställningen? Jag var glad och nöjd. Fint att få vara med.
Vad visste du om de andra konstnärerna som är med? De mera etablerade konstnärerna är bekanta via sina arbeten.
Hur jobbar du förnärvarande? Berätta om vilket skede du tycker, att du befinner dej i som skulptör? Är skulptur som begrepp viktigt för dej? Jag har inte fått skolning inom skulptur. Det betyder, att jag lär mej genom ständiga misstag. Å andra sidan tycker jag om att lösa problem och fundera över olika sätt att göra saker. Begreppet skulptur är viktigt i och med, att jag flyttade över för några år sedan från att ha tecknat. Jag ville utvidga ideerna från teckningen, och flytta dem över till verk i rummet. På ett begreppsligt plan är det mycket viktigt för mej ifall skulpturen placerar sig I en “naturlig” position och att verkets egen värld länkas samman med den omgivande världen.
Berätta om dina erfarenheter, vilka påverkade dej till att börja som konstnär eller om ditt arbete i någon tröskelsituation. Som yngre hamnade jag efter att ha lämnat gymnasiet på hälft in på tillfälliga jobb, som lagerarbetare. Att söka till konstutbildningen var, överraskningsvis, det enda konkreta alternativet. Jag hade ingen aning om vad detta skulle betyda för mej egentligen. Klarare var det, som jag ville lämna bakom mej.
Mia Hamari
Vad tänkte du när du blev inbjuden att delta i Wäinö! utställningen? Jag blev mycket glad och rörd av att få vara med i Wäinö!
Vad visste du om de andra konstnärerna som är med? Jag känner till de mera etablerade konstnärerna, deras materialval, tekniker och motiv, till skillnad från de yngre deltagarna.
Hur jobbar du förnärvarande? Berätta om vilket skede du tycker, att du befinner dej i som skulptör? Är skulptur som begrepp viktigt för dej? Jag känner mej vara i ett lyckligt arbetsskede just nu. Jag har hittat mej själv i sättet att jobba, lossat värsta greppet och blicken på modellen. Anatomierna till mina skepnader dyker upp ur huvudet, från minnet och fantasin. Betydelserna och berättelserna anländer mycket senare, avslöjas för mej. Arbetet börjar med slumpmässiga fynd, djur som dött, i olycka eller annars, som de i utställningen. Jag använder inte djur som dödats i jakt. Mina skepnader bär på döden i synlig form, vilket på något vis gör dem levande igen. Betraktarna gör sina egna beslut på basen av de slutliga resultaten som visas. För mej är vägen från slumpen till slutligt arbete trots allt något som blivit på hälft… ibland är verken någonslags omen.
Berätta om dina erfarenheter, vilka påverkade dej till att börja som konstnär eller om ditt arbete i någon tröskelsituation Tanken om att bli konstnär var helt klart redan från ungdomen. Mitt konstnärliga arbete har starkt influerats av mitt barn, när han kom, tillfälligt också i relation till arbetssätten och materialen. Jag målade en tid☺. Barnet blev också mitt motiv för en lång tid.
Jenni Tieaho
Vad tänkte du när du blev inbjuden att delta i Wäinö! utställningen? Jag tänkte, va fint! Jag har inte visat mina verk tidigare i Åbo
Vad visste du om de andra konstnärerna som är med? Just nu går livet vidare på gårdsstigarna, bredvid åkern och på skogsstigarna som växer vilda gräs. Miinas kossor och mina hästar har nog träffats tidigare.
Jag känner till de mera etablerade konstnärerna, deras materialval, tekniker och motiv, till skillnad från de yngre deltagarna.
Hur jobbar du förnärvarande? Berätta om vilket skede du tycker, att du befinner dej i som skulptör? Är skulptur som begrepp viktigt för dej? Jag binder och väver som en spindel. Mina rötter ligger djupt i den kraftiga jorden, mina stigar går till bergen som björnens rygg och lokattens stenhåla. Jag väver videspöt, gräset, mossan, björkens bark till mina mytiska berättelser. Hunger och lust för berättelserna håller taget och för mej till sagans bortre marker, till de okända vägarna. Hästarna är broar i mina drömmar, de kallar mej med med sitt låga frustande och vänliga blick
Berätta om dina erfarenheter, vilka påverkade dej till att börja som konstnär eller om ditt arbete i någon tröskelsituation. En evig törstan för berättelser, att se sanningen, att uppleva och undra. Sagor föds av saknad och längtan, ur kraft och kraftlöshet, i att finna vägen och tappa den, av den korsvisa striden och ur en ymnig ro. Genom tålamod och otålighet, möjliga omöjligheter, sticklingar och utlöpare, meandrar, sprutande och frustande glada växer mina skogsberättelser. Som konstnär är jag en vittnesbärare, jag konstaterar och upprepar. Arbetet är kanhända bara en viskning, ibland endast tunga suckar, mummel och ohörbart brus. Glädjen är tät i dem, enformig patos, osägbar glädje. En sådan härva lindar sig till bitar i min skulptur, dem bygger jag till rörliga delar, blandar samman med sanning och osanning.
Laura Könönen
Vad tänkte du när du blev inbjuden att delta i Wäinö! utställningen? Jes!
Vad visste du om de andra konstnärerna som är med? Kände till nästa alla, bra konstnärer
Hur jobbar du förnärvarande? Berätta om vilket skede du tycker, att du befinner dej i som skulptör? Är skulptur som begrepp viktigt för dej? Jag hittade mej själv för några år sedan på verkstaden för stenhuggeriet. Nutidskonsten föreföll sätta ögonblicket först och ville använda s.k. värdelösa material. Stenenen kändes fräsch, som en ny svart färg. I stenen ser jag någonslags villkorslöshet, liksom ett slag i ansiktet, nåt som lämnar permanenta blåmärken.
Berätta om dina erfarenheter, vilka påverkade dej till att börja som konstnär eller om ditt arbete i någon tröskelsituation. Konstnärskapet är ett lagligt sätt att få göra vad man vill i lugn och ro. Man kan tala om vad som helst och ändå inte säga något. Skulptur är på ett trevligt sätt passivt-aggressivt, man kan dänga till och idka ömtålighet på en och samma gång.
Maija Helasvuo
Vad tänkte du när du blev inbjuden att delta i Wäinö! utställningen? Jag blev glad och rörd av inbjudan
Vad visste du om de andra konstnärerna som är med? Jag har sett arbeten av de flesta konstnärer som är med
Hur jobbar du förnärvarande? Berätta om vilket skede du tycker, att du befinner dej i som skulptör? Är skulptur som begrepp viktigt för dej? Det känns bra. Ändå upplever jag, att skulptören är ofta bara i en slags inledningfas, ganska ensam oberoende hur mycket erfarenheter man har. Ska jämföra med violinspelandet: jag spelar viktiga konserter. Men nu måste jag bredda på repertoiren, finslipa små ändringar av synvinkel och fördjupa tolkningen, ständigt. Skulpturbegreppet är hela tiden ett intressant och utmanande problem.
Berätta om dina erfarenheter, vilka påverkade dej till att börja som konstnär eller om ditt arbete i någon tröskelsituation. Kriserna/trösklarna som möter konstnären i arbetet är ofrånkomliga, och möjliga att övervinna. I första steget är det viktigt att drömma om kommande verk som ännu inte finns. På samma gång är det viktigt att undersöka/se på skulptur. Det vill säga, andras verk, särskilt vad tidigare generationer åstadkommit. Nästa steg: När jag vet vad jag gör, gör jag det.
Ves
a-Pekka Rannikko
Vad tänkte du när du blev inbjuden att delta i Wäinö! utställningen? Jag blev glad, eftersom utställningstemat och det att man frågar sig vad skulptur kunde innebära tangerar mitt arbete just nu
Vad visste du om de andra konstnärerna som är med? De flesta är bekanta, lyckligtvis är också nya konstnärer med
Hur jobbar du förnärvarande? Berätta om vilket skede du tycker, att du befinner dej i som skulptör? Är skulptur som begrepp viktigt för dej? Jag definierar inte mej själv som skulptör på något tydligt vis. Jag ser, att mitt arbete förflyttar sig mellan olika media inom en “grå” zon. Jag använder väldigt olika medel, vilket ibland innebär, att jag inte känner mej som arbetande inom ramen för skulpturens kontext, snarare på ett allmänt visuellt fält. .. Min bakgrund som konstnär har alltid varit mycket formell och modernistisk, något jag delar mellan både arbete och tankarna kring det. Till exempel att fundera över skulpturens närvaro på samma gång som den ifrågasätts, är typiskt för mej. I själva verket försöker jag ställa frågor om när skulpturen blir skulptur, och när är den blott och bart ett objekt, kan vi tänka och relatera skulpturens mening både genom illusion och bild? I det sammanhanget blir skulpturens begrepp centralt.
Berätta om dina erfarenheter, vilka påverkade dej till att börja som konstnär eller om ditt arbete i någon tröskelsituation. Jag hamnade in i konstnärskapet via många skeden, efter att ha lämnat bort andra alternativ och nu befinner jag mej i denhär situationen. Jag kan inte egentligen nämna någon enskild händelse som drev mej in dethär yrket. Mera allmänt vill jag säga, att relationen mellan kropp och omvärld är en central erfarenhet som påverkar min konst, hur vi uppfattar saker runt omkring med våra kroppsliga sinnen och i vilket skede blicken böra dominera vår perception. Grovt taget uppfattar kroppen så långt som armen räcker, därefter använder vi synsinnet. Dethär är ett mycket “skulpturmässigt “ problem
Miina Äkkijyrkkä
Vad tänkte du när du blev inbjuden att delta i Wäinö! utställningen? För mej blev inbjudan en påminnelse om det jag minns från det goda samarbetet med Wäinö Aaltonen museet från 1970-talet framåt. Museet gjorde ett inköp av min första tjur, av den första bilskrotskon och en löpsk kviga. Sedan var det Betlehem-utställningen. Känslor av hopp och välbehag!
Vad visste du om de andra konstnärerna som är med? Ingenting. Annat än att Maija Helasvuo är ordförande för Skulptörförbundet.
Hur jobbar du förnärvarande? Berätta om vilket skede du tycker, att du befinner dej i som skulptör? Är skulptur som begrepp viktigt för dej? Materialen kommer och går. Från figurativ brons till avfall. De ger nya betydelser, såna som ett redan uttjänat material kan ge. Balken betyder byggande, kalven känslighet, en symbol för frihet. De två möts på ett intressant sätt. På samma gång kan man fundera över hur det agrar-samhället förvandlas till industriellt. Med ett stabilt verk kan man påminna om förändring. Ideerna och performance fyller världen och har enligt min mening håller på att överta platserna som tidigare hölls av bestående och statisk verk.
Frågan om begrepp är underlig. Det är ju fråga om att använda ord! Jag tänker, på ett begreppsligt och globalt plan trots allt: när fyrahundra år har gått, finns någon näringskedja kvar som gäller djurskötsel? Finns det överhuvudtaget något liv kvar på jorden? Och om det finns, vad tänker man när man ser en skulptur av en kalv – vad månne det där mojängen är och för vilket ändamål?
Går det här hem? Knappast. Skulptören borde tala mera. Men skulptören är en stum förstörare och talar ingenting. Vi borde öppna mera dialog med publiken. Hoppas det går så här i Åbo nu, till exempel I form av ständiga skulpturutställningar. Traditionen förpliktar och blir till ära för Åbo ifall man lyckas göra skulpturutställningar och symposier.
Berätta om dina erfarenheter, vilka påverkade dej till att börja som konstnär eller om ditt arbete i någon tröskelsituation. Jag var omedelbart skulptör när jag föddes. Behövde inte hoppa över någon tröskel, eftersom jag var redan bildhuggare. Jag insåg dethär ungefär som två-tre åring. Å andra sidan, under endel tröskelsituationer och skeden har det varit så många praktiska svårigheter. Det har fått en att tänka om det lönar sig att fortsätta, men lyckligtvis har nya material dykt upp. Då har jag kunnat gå vidare.
Villu Jaanisoo
Vad tänkte du när du blev inbjuden att delta i Wäinö! utställningen? Jag gör sällan nya arbeten. Denhär gången tänkte, att nu gör jag ett. För att finnas till.
Vad visste du om de andra konstnärerna som är med? Endel känner jag väl, särskilt om de varit mina studerande, som till exempel Laura Könönen. Nu blev jag bekant med Liisa Hietanen
Hur jobbar du förnärvarande? Berätta om vilket skede du tycker, att du befinner dej i som skulptör? Är skulptur som begrepp viktigt för dej? Vilket skede? Jag börjar först nu bli fullvuxen som skulptör. Under femtio års ålder är du ännu ung, I dethär yrket blir man långsamt mogen. I skulpturen jobbar man med flere sinnen än i många andra konstformer.
Begreppet skulptur är inte viktigt. Jag känner ingen osäkerhet inför det. Jag känner inte, att jag måste göra en omvärdering av det hela tiden, när skulpturerna blir till på olika vis enligt situationen. Var skulpturen tar slut, det är intressant, men inte i teoretisk mening.
Berätta om dina erfarenheter, vilka påverkade dej till att börja som konstnär eller om ditt arbete i någon tröskelsituation. Enligt min egen uppfattning var jag ett krångligt barn under studietiden. Jag motsatte mej den allmänna sanningen, den som största delen tog del av. För mej var den äldre generationens annorlunda-tänkare viktiga, de konstnärer som inte passade in, varken I estnisk konst eller annars, de missanpassade.
