Kommuner, byar, skolor, daghem och sammanslutningar i Egentliga Finland utmanas att under år 2011 bygga sina egna konstnärliga jungfrudanser, på ett kreativt sätt som avviker från de historiska jungfrudanserna. Byggandet av de nya jungfrudanserna ses som såväl samhälls- och miljökonst som ett sätt att bevara de gamla europeiska kusttrakternas kulturarv. Samtidigt sprids kunskap om jungfrudanserna och intresset för dem, jättar, myter och sagoväsen väcks. Idéer till nya sätt att utnyttja danserna och nya utomhuslekar samlas in genom en öppen idétävling. Såväl i byggskedet som senare fungerar jungfrudanserna som en mötesplats som förenar olika generationer, grupper och gemenskaper.
Jungfrudanserna är historiska stenkonstruktioner som förekommer i kusttrakterna och skärgårdsområdena. De är låga och flacka stensättningar med en diameter på 10–14 meter, som utgörs av stencirklar byggda inuti varandra. Enligt den finska folktraditionen har man ansett att jungfrudanserna har byggts av ett uråldrigt jättefolk, men deras betydelse eller användningsändamål är inte kända. Jungfrudanserna kan ha spelat någon roll för fiske- eller jaktriter eller vid fruktbarhets- och bröllopshögtidligheter, men de har också ansetts vara lek- eller spelplatser som sjöfarare har byggt i väntan på gynnsamma vindar.
I Åbolands och Ålands skärgård finns ett hundratal jungfrudanser. Förutom vid Östersjöns kuster har jungfrudanser också hittats vid kusterna av Barents hav och Vita havet. Största delen av dem torde vara byggda under 1500- och 1800-talen, men de äldsta är sannolikt från stenåldern.
Jungfrudanserna engagerar ett stort antal verksamma under ledning av Masku fritidsväsende.
