Henrik och Häxhammarens näst sista föreställning var full med färg, både i dräkterna och ljuset. Det var mystiskt att sitta på en läktare fylld till bredden, med Åbo slott precis framför näsan. 

Föreställningen var slutsåld och backstage innan föreställningen, där jag träffade två av de medverkande, var förberedelserna i full gång. Mattias Boije sjunger i Brahe Djäknar som är en av körerna som sjunger folkoperan. Han har aldrig varit med i ett projekt som det här förut. 
- Det har varit en mycket tidskrävande och givande upplevelse som har gett kontakter, en inblick i hur det är att producera evenemang och förstås nya vänner, berättade han. Det var först när han stod på scenen han märkte hur svårt det var att agera samtidigt som man sjunger. 
- Man måste ha koll och fundera, förklarade han.

Efter en lite trevande start lärde alla känna gruppen och småningom hittade alla sin plats, vilket resulterade i en bra team-känsla. 
Mattias har flera gånger gått på opera men han hade ändå fördomar innan projektet Henrik och häxkammaren.
- Jag tänkte att opera var något där någon sjunger högt, vackert visserligen, skrattade han och tillade att det i folkoperan händer mer och publiken är mer engagerad. 
Det blir mera opera för Mattias i höst eftersom det han mest ser framemot i kulturhuvudstadens höstprogram är Erik XIV.

Reetta-Liina Säilä har däremot inget speciellt program hon ser framemot i höst, men hon skulle gärna besöka det nya Musikhuset i Helsingfors. Hon såg Karita Mattila på Viva la Diva!-konserten i Åbo. 
- Den var underhållande och trivsamt, berättade hon. 
Reetta-Liina är Akademiska orkesterns konsertmästare. Hon tycker att det svåraste i det här projektet har varit att få kontakt mellan orkestern, solisterna och körerna. Reetta-Liina har inte varit med varit med i en lika stor satsning förut men hon skulle gärna vara med i något liknande igen. 
- Det är roligt, månsidigt och unikt, sade hon.